Läder

Läder är ett stryktåligt och flexibelt material som skapas genom garvning av djurhudar. Normalt kommer djurhudarna från tamboskap och är alltså en biprodukt från köttindustrin. Läder kan produceras på många olika sätt genom allt från hemindustri till tung industri. Först tar man fram råhuden genom att skrapa av köttet och fettet och slutligen håret genom blötläggning i en vattenlösning och sedan skrapning mot en balk med en slö kniv. Sedan lämnas råhuden att torka, vanligen utspänd i en ram. Avlägsningen av håret öppnar porerna för garvmedlet. Själva garvningen förändrar proteinstrukturen i djurhuden så att den aldrig kan återgå till råhud och börja ruttna.

De äldsta metoderna för garvning involverade inarbetning av djurdynga eller hjärna i djurhuden, ofta i en vattenlösning. Moderna metoder är något mer politiskt korrekta. Först behandlar man råhuden med salt i pressade buntar under 30 dagar. Detta tränger ut majoriteten av allt vatten och minimerar chansen för bakterietillväxt och förruttnelse. Sedan sköljer man ut saltet och lägger djurhuden i en så kallad kalkmjölk: en mättad kalciumhydroxidlösning som kan innehålla tillsatser såsom svaveljoner, cyanider och aminer. Detta öppnar upp porerna och avlägsnar icke önskvärt organiskt material från huden. Sedan avlägsnas håret i en maskin och avslutningsvis för hands med en slö kniv. Sedan enzymbehandlar man huden i en sur miljö för att mjuka upp den och anpassa den till dess ändamål.

Garvning sker med antingen garvsyror från växter eller med mineraler där krom i form av kromsulfat är vanligast:

    Garvsyrorna (från växter) binder till kollagenproteinerna och gör dem mindre vattenlösliga och mer bakterieresistenta. Huden blir också mer flexibel av detta. Huden sträcks ut på ramar och nedsänks under loppet av flera veckor i ständigt ökande koncentrationer av garvsyror. Det resulterande flexibla lädret används främst till resgods och möbler.

    När man garvar med mineraler så behandlas huden först med salt och svavelsyra för att sänka ph och underlätta mineralens inträngande. Denna process kallas inläggning. Själva kromgarvningen tar mindre än en dag och det resulterande töjbara lädret är utmärkt till handväskor och klädesplagg.

    Beroende på önskvärd finish så kan huden sedan vaxas, rullas, sandpappras, smörjas eller injiceras med olja, klyvas, rakas och färgas. Om man vill ha ett finare och tunnare läder så använder man bara det inre hudlagret och inte det robustare yttre lagret. Mocka är ett exempel på detta.

Vissa människor är allergiska mot krom och kan därför få allergiska reaktioner av läder som garvats med krom. Det vanliga fallet är allergiska reaktioner av läderskor. Testa dig därför för kromallergi innan du köper läderkläder (som i princip alltid är garvade med krom i dessa dagar) och bär dem inte för länge mot huden för att vara på den säkra sidan.

Add a Comment

Din e-mailadresse vil ikke blive publiceret. Krævede felter er markeret med *